Det svåraste med att blogga är att komma ihåg det man tänkt blogga om tills man får möjlighet att blogga. Egentligen ska man gå in direkt när man kommer på något man vill delge sig, men det fungerar ju inte alltid.
Tänkte kortfattat meddela vad som snurrar i mitt huvud just nu. Vad jag ägnar mig åt.

Hemmet
Full aktivitet råder. Dagtid i alla fall. Och det är inte jag som är hemma och är ledig... Äntligen har det tagits nya tag i förrådet. Taket håller på att sättas igen, så snart kanske jag får ta vid och spackla och måla. Men jag vågar inte hoppas på för mycket.
Jagar också elektrikern, nu har jag ringt och tjatat 5 gånger på kort tid om att få ett litet pris på en belysning. Nu ger jag upp snart och beställer det från annat håll och hoppas att han kan masa sig till oss i alla fall och koppla in skiten så vi får vårat extrarum, glasrum klart någongång.
Har börjat måla huset också. På ett ställe når vi bara inte upp, så vi får se hur vi löser det. Sedan är det baksidan kvar också. Men där måste vi gräva bort jorden och lägga grus istället, för det skvätter bara jord upp på fasaden...
Vi har nog fler bollar i luften också, men detta är i fokus just nu.

Träning/vikt/kost
Har varit ofantligt lat i sommar, enstaka träningstillfällen och inte ens någon promenad. Tiden har varit prioriterad till familjen och till att jobba på huset. Kändes otroligt skönt att få börja träna igen på luncherna. Känns lite som man vilkat sig  i form. Vid två tillfällen har jag sprungit intervall i 60 minuter (strax över 1 mil) och min ork brukar i vanliga fall tryta vid 35 minuter. Viken då, ja suck. Det lilla jag lyckades gå ned från 64 till 61, har jag gått upp nu i sommar. Mycket grillat och en hel del fika och godis. Äta måste man ju, men det där sockersnasket. Det fungerar ju bara inte. Ska jag göra något annorlunda, så måste det bort. Men en del av mig vill inte. Det är så kul att köpa smågodis. Och det är roligt att baka. Och jag har sånt stort begär och sug, så jag tror inte att ätardagar fungerar för mig. Då får jag brottas med det där suget hela veckorna. Bäst är att sluta helt. Men jag finner inte rätt motivation till det. Men dra ned är ju inte heller fel. Ner i vikt måste jag hursomhelst. Jag får ju springa arslet av mig om jag ska träna bort det och samtidigt äta godis var och varannan dag. Eller rättare sagt, när ska jag inse att det är totalt jävla omöjligt? Det börjar gå upp för mig nu...jag sliter ihjäl mig med träning om jag inte sköter mig...

Jobbet
Tar upp alldeles för mycket tid och ork. Känns lite ospännande och inte så utmanande. Men jag är tacksam för att ha ett jobb som jag trots allt trivs med. Men jag vill utvecklas och jag vill ha mer pengar :-)

Livet i övrigt
Denna jävla diagnos som drabbat min älskade, hänger ju över för jämnan. Ovisshet om hur det kommer att bli. Hur hårt det kommer att drabba honom och när det kommer att slå till nästa gång. Allt känns som en jävla mardröm. Det var inte såhär jag ville ha min saga. Och inte går det att göra något åt det.