Har varit i chock hela förra veckan. Mådde så jävla dåligt. Konstant illamående, huvudvärk... Fick inte mycket uträttat. Detta är så jävla tragiskt. Varför ska vi måsta drabbas av något sånt här? Hela livet är ju åt helvete nu. Har dock känts lite bättre i helgen, haft lite annat och tänka på eftersom det varit midsommar. Men det är knappt. Har kunnat fokusera på jobbet lite mer idag i alla fall. Så jag hoppas man reser sig. Men även om jag börjar hoppas på att vi ska kunna få ett antal bra år tillsammans. Det behöver ju inte vara den allra värsta formen. Men nu känns det jävligt tungt. Han har legat i soffan och sovit sen jag kom hem och nog göra det tills han förflyttar sig till sängen. Är det såhär det ska vara nu? Ska jag orka ta hand om hela hemmet själv nu...fixar inte det. Och att skaffa ett till barn kommer ju inte på fråga. Jag kan inte vara både mamma och pappa. *suck* så jävla besviken och bitter nu.